Kom till Pörkenäs på midsommaren!

Artister & band

Humming People (NO)

Ett norskt americanaband äntrar midsummerscenen!

Humming People väver in influenser från Johnny Cash och Bob Dylan i sin egen ytterst personliga stil och stämma. Bandets texter berör ofta livets baksidor, trasiga livsöden som kulminerat i missbruk eller fångenskap, men också ett hopp om upprättelse.

Humming People är ett sällsynt världsvant band som turnerat världen runt och bland annat spelat i USA, Storbritannien, Holland, Ryssland, Danmark, Sverige, Kambodja och Etiopien. Snart kan de också skriva in Pörkenäs på CV:n.

Humming People är det där bandet du kanske inte visste att du alltid velat se live. I sommar har du äntligen chansen. –Ta den!

Från ryska pubar till norska fängelser

Läs om Joakim Hansen Solbakken från Humming People.

intervjun ingår i KUMMIN nr 5 2019

Maryelle Steffansson tror att hon fått kärleken till musiken för att kunna använda den till någonting bra. Musiken är en gåva som hon vill förvalta.Hon vill vara en förebild för andra genom att våga visa sin sårbarhet.

Maryelle Steffansson, MAREY, är aktuell inför Midsummer 19 på Pörkenäs den 22 juni. Jag träffar henne i hennes hem i Jakobstad en solig förmiddag i slutet av april. Balkongdörren står öppen och fågelkvitter ackompanjerar vårt samtal.

Vem är Maryelle?

– Jag är tjugotvå år, missionärsbarn och framförallt kristen. Jag är musiker och skriver jättemycket musik och uppträder. Jag är en artist. Men jag är också musikstuderande, jag studerar tredje året vid Novia till sångpedagog. Dessutom arbetar jag deltid på Kårkulla, på ett boende.

Vad betyder musiken för dig?

– Då jag var liten brukade jag hitta på och sjunga egna sånger. Jag kunde inte så många sånger så jag brukade hitta på egna. Att göra musik har alltid funnits i mitt liv. Vi är fyra syskon i min familj och vi flyttade flera gånger, men jag är den som har haft möjlighet att vara med i musikinstitutet under en längre tid. Först studerade jag violin. Jag har alltid älskat musik och musik är en gåva som jag fått att njuta av. Jag tror att jag har fått kärleken till musiken för att jag ska kunna använda den till någonting bra, säger Maryelle.

– Musiken har hjälpt mig mycket under tunga perioder i livet. Jag har fått musiken som ett sätt att uttrycka mig, att kommunicera utan ord med andra människor och med Gud. Jag får berätta genom musiken och jag kan samla tankarna på det viset. Jag är väldigt tacksam för musiken och den är det största sättet jag har att kommunicera med Gud. Jag älskar musiken, den har blivit hela mitt liv. Jag studerar musik och jag skapar den på fritiden. Det är så stort och det gör mig jättelycklig.

Maryelle berättar att hon tycker att det är viktigt att förvalta den gåva man har fått.

– Det är just förvaltandet som jag tycker är spännande. Jag tror inte att Gud ger oss gåvor om det inte är meningen att vi ska förvalta dem och få dem att växa. Jag har så mycket som jag skulle vilja utvecklas i ännu och sådant som jag inte ens vet om jag borde utvecklas i, men det får komma med tiden. Jag ser fram emot att få se var jag står om några år. Vad håller jag på med då?

Som artist står man ofta i rampljuset och Maryelle trivs med det.

– Som yngsta barn blir man ofta ”the entertainer”, underhållaren och det var jag också. Jag tycker väldigt mycket om att vara det. Rampljuset är ett ställe där jag känner mig bekväm. Jag får en adrenalinkick och det tycker jag om. Men när man står i rampljuset har man också ett ansvar. Man kan inte säga eller sjunga vad som helst. På scenen har man en viss makt som man måste vara vaksam med, säger Maryelle.

– Då jag sjunger får jag hjälpa människor att känna tunga saker på ett lättsamt sätt och jag får förmedla något vackert i stunden som andra människor förhoppningsvis får njuta av. Det finns otroligt mycket man kan ge i den stunden. Det är magiskt att få dela ögonblick på det sättet. Det är intimt och det tycker jag om.

Missionärsbarnet

Maryelle är ett missionärsbarn och hon växte upp på olika orter i Tanzania. Föräldrarna jobbade som missionärer där 1994-2006. Maryelle är född i Kenya eftersom det fanns bättre sjukhus i Nairobi.

– Jag har bott i Tanzania på olika ställen. Jag kommer bäst ihåg Arusha och Nzega, men familjen har också bott i Kahama och Shinyanga. Arusha är en ganska stor stad, där bodde vi till sist, säger Maryelle och berättar vidare:

– Jag älskar Tanzania. Det var fint att få växa upp där. Det finns en värme och glädje där som är så annorlunda mot hur det är i Finland. Jag fick växa upp i en atmosfär fylld av tacksamhet.

Maryelle berättar att det finns många svåra sidor med att vara missionärsbarn också.

– Det är fint att få en så stark upplevelse och att se sina föräldrar göra en viktig insats. Jag är stolt över mamma och pappa och över vad de har gjort. I Tanzania var jag på något sätt annorlunda och då vi kom tillbaka till Finland var det inte lätt att landa här. Det har varit både svårt och vackert eftersom man inte passat in någonstans och därför har vi starka band inom familjen. Vi hade liksom bara varandra, alla andra kom och gick.

– Då vi kom tillbaka till Finland skulle vi leva ett finländskt liv. Finland var ju mammas och pappas hemland, men det kändes inte riktigt som mitt. Jag visste ju att jag var finländsk och jag älskar Finland, men det är inte hela min identitet. Också nu hade jag hjälp av musiken.

Då familjen flyttade tillbaka till Finland började Maryelle i årskurs 4 och efter grundskolan har hon gått musikgymnasium i Helsingfors och studerat på pop- och rocklinjen vid Lärkkulla i Karis.

Att vara en förebild

Förr tänkte alltid Maryelle att hon skulle bli antingen musiker eller missionär, men numera lockar också arbete bland ungdomar.

– Jag har varit ganska mycket med i skribasammanhang och jag tror att det behövs fler förebilder i kyrkan. Jag älskar att vara mentor åt unga personer. Jag har haft flera mentorer själv och jag är mycket tacksam för dessa. Väldigt många unga lider av ångest och det har jag också gjort. Jag ser att vi måste hjälpa varandra. Jag tycker om att dela med mig, just med musiken, och jag tror att sårbarhet är en nyckel som kan öppna upp och hjälpa människor att bli hela.

Maryelle berättar att hon själv blev utbränd för några år sedan och att den största spirituella upplevelsen hon haft var att Gud bar henne genom den.

– Jag kommer alltid tillbaka till att det är sårbarheten som skapar kontaktytor människor emellan. Då kan vi känna samhörighet och mening. Det är svårt men man måste våga ta steget att vara sårbar. Det är jobbigt, men absolut värt det, att våga se sig själv i sin litenhet.

Det var Maryelles systrar som var hennes första mentorer.

– De har varit min mamma nummer två. De har hjälpt mig otroligt mycket och de har vetat exakt vad jag gått igenom, speciellt som missionärsbarn. De senaste åren har jag haft en präst som mentor och hon har hjälpt mig ut ur min utbrändhet.

Midsummerfestivalen

Maryelle ska delta i Midsummer ´19

– Jag är jättetaggad! Det ska bli kul. På senaste tiden har jag skrivit mycket ny musik och en del av den får ni höra i Pörkenäs. Jag har försökt vara nyskapande och det blir bara roligare och roligare. Jag kommer ihåg att jag varit på Pörkenäs många midsomrar och nu ska det bli kul att få uppträda där. Jag jobbar mycket med synt och har då liksom en hel orkester med fast jag står ensam på scenen.

Trots att tron är en stor del av Maryelles liv så sjunger hon inte bara kristen musik.

– Många av mina närmaste vänner har varit utanför kyrkan och tillsammans med dem har jag varit mest verksam. Jag har fått en anpassningsförmåga och jag tänker att min musik är för alla. Jag hämtar mycket inspiration av gudomlighet och redan det att jag själv vet att jag gör det för Gud räcker. Jag tror att människor känner av det.

Maryelle håller mycket på med dreampop och R&B.

– Jag har väldigt olika teman i mina låtar och det finns inga starka ramar utan det får vara lite drömskt. Jag vill ge människor lite av känslan av att vara på moln. Vardagen kan vara så tung och jag tycker om att försöka ge en mening och ett perspektiv på hur vackert det kan vara och hur vackert det egentligen är.

– Vi lever i en skakig värld och det är mycket som är skrämmande. Genom lovsång känner man sig inte lika ensam. Vi är här för att hjälpa varandra.

Katarina Vestersund

Die Strumpfen är en pseudotysk, bisarrt självsäker och självsäkert bisarr folkmusiktrio. Midsummers arrangörer har varit i kontakt med en av Die Strumpfens representanter, som glatt och ivrigt bistod med en beskrivning av fenomenet Die Strumpfen. Beskrivningen går självfallet på någon sorts tyska. Håll till godo:

“Die Strumpfen ist ein ganz wunderschönes und hurtiges deutsche Volkmusik-band, jawohl! Wir joddlen, singen und spielen ganz wunderschöne Musikstücken aus Bayern, Baden-Baden, Fahrtgasse und anderen wundershönen deutsche Platzen, jawohl! Wir magen Sauerkraut, Lederhosen und anderen ganz wundershönen deutschen Dingen.

Die Strumpfen sind:
Nicklasl Llang – Joddlen und Zither
Willel Llang – Kandelaber und Joddlen
Frankl Llang – Zither, Blockflöte und Joddlen”

Talare

Talare på Midsummer ’19 är Viktor Asplund. Viktor är en 30-årig projektmänniska och en tvättäkta larsmobo. Till vardags arbetar han som  ungdomsledare i Larsmo församling och som ekonom. Temat för Viktors undervisning kommer att vara “Lyssna!”, och vi får se fram emot att tillsammans utforska vad det kan innebära att lyssna till Guds röst i vår samtid.

Stäng meny