Ladda ner agendan här. Agendan får kopieras och spridas.

Du kan också beställa den gratis från KU:s kansli.

När jag nu för Kummins läsare presenterar ett förslag till ”Stugmötets agenda” är det egentligen en uppföljning av det som jag skrev redan 1992 i boken Eden och Anden. Målsättningen med den boken var att lotsa två just då framväxande strömilar in i en gemensam och stark flod, nämligen den ekologiska och den karismatiska väckelsen. Det behövdes då och det behövs nu både naturens och nådens oaser i vår hotade värld. Om behovet av sådant var angeläget redan 1992 så är det dubbelt så angeläget i dag med ekosystemets kollaps och ett allt svagare deltagande i gudstjänsterna.

Boken tog till sist sikte på det praktiska församlingslivet och mynnade ut i ett kapitel med rubriken Oasförsamlingen (sid. 116 ff.). Där skisserar jag upp en ”oasförsamling” där först och främst församlingen som sådan är en oas med högmässan som alltings givna centrum. Men speciellt om det är fråga om numerärt större församlingar behövs det också ett nätverk av ”oaser”, och jag skrev att det gäller att få församlingspastorerna och andra anställda ”att se det som en första rangens uppgift att ge inspiration och stöd i denna riktning”. När jag skrev 1992 var jag fullt medveten om att det redan fanns en hel del av oasgrupper i många församlingar. Men jag såg behovet av att gå vidare. Och så här skrev jag då: ”Dels skulle det gälla att ge de exi­sterande grupperna och verksamhetsföretagen en starkare identitet, dels att något tukta och ansa det som finns och – framför allt – att inspirera till kraftig tillväxt på detta område.”

För oasgrupperna (som jag nu samlar under rubriken ”stugmöte”) föreslog jag följande kriterier:

1. En oasgrupp är en med kortare eller längre intervaller sammankommande grupp inom församlingen som förbinder sig till regelbundet och aktivt deltagande i församlingens gudstjänst. Själv samlas den medvetet ”i Jesu namn” (Matt 18:20) och har i enlighet med oastänkandet lyssnandet till Guds ord, bönen och det kristna omsorgstagandet som alltings centrum och utgångspunkt. Oasgruppen behöver inte ha någon annan regelsamling än ”Kristi lag” att vi ska bära varandras bördor (Gal 6:2).

2. Oasgruppen kan helt självständigt, helst i samråd med församlingens ledning, formulera sina mål utgående från den nya kyrkolagens definition av församlingen som en trons och kärlekens gemenskap. Detta betyder att inriktningen kan vara bl.a. själavårdande, fostrande, evangeliserande, kyrkomusikalisk, diakonal, missionär, ekologisk, samhälls­etisk etc. Oasgruppen kan också kombinera olika inriktningar. Den står i nära och ömsesidig kontakt med församlingens ledning.

I mitt förslag till agenda kallar jag som sagt oasgruppens samling för ”stugmöte”. Man kunde förstås också ha använt ”cellgrupp” eller ”hemmamöte” eller något annat, men de som jag har konsulterat med tycker att det gamla begreppet ”stugmöte” är det mest lämpliga. Och stugmötet måste ju inte nödvändigtvis hållas i någons hem, ett församlingsutrymme kan förstås också användas.

Varför en styrande ”agenda”? Därför att – utgående från mina egna erfarenheter och iakttagelser – man inte riktigt vet hur man ska ha det när man samlas. Ett problem kan vara att någon eller några kan tvingas att ta ett alltför stort ansvar, ett annat att det aldrig uppstår något egentligt samtal, ett tredje att det inte blir någon egentlig bönegemenskap. Då kan det vara till stor hjälp att ha en agenda att falla tillbaka på och att s.a.s. vila i den med dess trygga struktur när man samlas. Det kan hända att det mest befriande och givande samtalet uppstår först vid den avslutande serveringen. Då har stugmötet ”lyckats”. Vi testade agendan vid senaste sommarläger i Pieksämäki i det eftermiddagsseminarium som samlades under rubriken ”Vandra med Jesus”, och jag tror att de flesta tyckte att det kändes både bra och inspirerande.

Man behöver inte vara mer än två eller tre för att sätta i gång. Från KU:s kansli kan man beställa färdigt tryckta agendor av det slag som presenteras här invid. När man väl kommit i gång kan man gärna ge feedback till kansliet.

Text: Erik Vikström