Det var ganska bra där på havsbottnen. Det fanns rikligt med föda, småkryp och småpartiklar och småfisk av alla de slag. Ja, Fichy, så kan vi kalla honom, vår fisk, var i sitt rätta element, omgiven av vatten. Han hade egentligen bara ett enda ansvar – att se till att han fick i sig av den rikliga föda som fanns till buds.
Men hur det nu var så hade han börjat längta efter något annat. Tänk vad gott det skulle smaka med något annat som omväxling. Han får inte riktigt grepp om vad det är som växer i hans inre, men det är ett begär efter mer, efter något annat. Tomhetskänslan griper alltmer tag i honom.
Begäret ligger och slumrar och bara väntar på att väckas till liv.
Och så en dag händer det. Fichy ser det där som han sett också några gånger tidigare. Men då har han varit mätt. Han hade tänkt att ja, somliga faller då för allting och står för ingenting. Det där behövde han inte. Men nu är det annorlunda. Han ser en härlig, saftig, slingrande, levande mask. Ju mer han ser på den desto godare blir den.
Fichy minns hur hans kompis och han en dag såg en liknande. Kompisen hann före, hann smaka och tog sig en bit. Det lär ha varit gott. Sedan har han hört att andra också smakat. Han vet inte riktigt vad som hänt dem. Någon har varnat honom för den där masken, man försvinner – andra sa att de bara blivit så till sig av glädje att man inte mera ens hann ifatt dem.
Och nu var masken där. Bara en liten bit ifrån honom och inga andra i närheten. Han känner hur hungern griper tag i och om honom. Gälarna arbetar för högtryck. Begäret efter att få sluka masken i sin helhet växer.
Begäret att få ta för sig ger honom kraft. Och så – några rörelser med fenorna och masken är hans.
Fichy vet inte från vad och det göra bara ont värre. Och plötsligt är han inte ens mer i sitt rätta element. Vatten omger honom inte mer. Han kippar efter andan. Och om en stund är Fichy död.
I den kristna traditionen har man varit medveten om frestelsernas farliga konsekvenser för livet. Man har talat om de sju dödssynderna: högmod, vrede, begär, avund, girighet, lättja och frosseri. Jakob visar att vi inte kan skylla ifrån oss. Varken på frestelsen i världen eller den onde, och allra minst på Gud. Vi måste vara medvetna om den bundsförvant som ondskan har i vårt eget inre.
Gud, skydda mig, inte minst då när mitt begär drar mig mot det som vill fånga mig.
Skydda mig, så att jag inte fastnar på kroken.
Tack för Jesus seger över frestelserna.
I hans namn vill jag be.
